Disruptive higher education

Att digitala interaktiva medier och teknologi särskilt har utmanat musik-, film- och tidningsbranschen är knappast någon nyhet. Spådomarna om högre utbildnings motsvarande och förestående utmaningar, på grund av samma utveckling, har hörts här och var men kanske inte riktigt tagits på allvar. Via en länk från Alastair Creelman, läser jag en upphetsande och mycket spännande artikel på ämnet, publicerad på The Guardians webbplats idag. Den talar om möjligheterna till flexibelt lärande och de möjligheter det innebär för vem som helst att plugga vad som helst, var som helst. Förutsatt att du har en uppkoppling vill säga.

Wow, i artikeln diskuteras nya former, eller snarare koncept för hur man kan paketera flexibelt lärande. Hur attityder hos akademiker i Storbritannien delvis har ändrats från att inte vilja dela med sig av material till att vilja det. Hur den brittiska staten finansierar ett projekt för att undersöka hur universitet och akademiker skulle kunna publicera sitt material online.

Ett aber, med exempel från MIT och Utah State University, är hur man ska utveckla hållbara affärsmodeller för att kunna finansiera tillgängliggörandet av utbildning. Den samtida stora frågan – hur får vi det att går ihop? Den delar vi med flera andra branscher och fler kommer säkerligen följa.

I Sverige märker vi inte av den disruptiva utvecklingen för högskolesektorns del. I alla fall inte så att det uttalat diskuteras strategier för ett förhållningssätt. Jag funderar över hur det kommer se ut om 10-15 år om utvecklingen fortsätter i den riktning man kan tycka sig ana idag. I artikeln diskuteras möjligheten att högre utbildning splittras. Att olika institutioner kan komma att specialisera sig på till exempel innehåll eller att examinera och att man hittar samarbeten sinsemellan för att bygga stark utbildning. En liknande tanke har tidigare uttryckts av Jeff Jarvis och andra – även inom akademin.

Så hur påverkar det här oss i Sverige? En globaliserad marknad för högre utbildning utan hållbar affärsmodell. En disruptiv utveckling som hotar att splittra våra strukturer. Är kollaboration framtiden? Hur påverkar det forskningen? Borde inte den också bli föremål för total öppenhet på samma premisser som ovan? Hur organiserar man en validerings- och legitimeringsapparat i en nytt paradigm?

Kanske är jag ute på hal is här men det tror jag inte. Vi kommer att få ta ställning till förändrade premisser. Om vi gör det proaktivt eller reaktivt inom våra befintliga strukturer är upp till de som leder våra högskolor och universitet. Under tiden driver kollaboration och teknologiska framsteg utvecklingen framför sig och i orsakar disruption.

Seth Godin uttrycker sina teorier om kollaboration och förändring nedan.
/ Erik