Ändrad kurs för Erik

Jag har slutat på Linnéuniversitetet och jobbar nu som webbstrateg på United Reklam i Växjö. Linus kämpar vidare på Ekonomihögskolan och jag hejar på hans kompetenta framfart från den privata sektorn.

Tack för mig.🙂

/ Erik

Första lågvattenmärket

Vi fick en flygande start med Unimarketingbloggen och mattades av efterhand fusionen intensifierades. Sanningen är att vi en period hade svårt att fokusera på kampanjer och annat då bloggen gav oss en riktig kick.

Nu vilar vi i vårt bloggmässiga lågvattenmärke men i januari är ambitionen att lyfta Unimarketing igen och integrera den i vårt dagliga arbete. Vi är faktiskt överväldigade av läsarintresse och även av gästskribenters villighet att ställa upp med sina perspektiv. Tack till alla ni som läst och/eller delat med er av åsikter, länkar och kunskap. Till våren har vi flera spännande gästskribenter på gång och om du är intresserad av att vara en av dem så hör av dig.

Tills vi drar igång igen önskar jag och Linus dig en God Jul och ett Gott Nytt år.

När vi ses här igen jobbar vi på Ekonomihögskolan vid Linnéuniversitetet.

Gästinlägg, Mattias Karlsson: En dålig start på relationen

Jag har ett problem. Det kan låta rätt angenämt men det är det inte. Jag har för många sökande till mina kurser. För mig är det några tusen för mycket, men mitt problem är lika jobbigt när det är några få.

Problemet är att relationen mellan Högskolan och sökande studenter inte klarar av ett avslag. Inte hjälper det att avslaget kortfattat levereras av ett automatiskt system mitt i julledigheten.

”Varför blir jag inte utvald? Varför ska mina 30 år gamla gymnasiebetyg begränsa mina möjligheter idag? Gick allt rättvist till och hur vet jag det? Varför är det ingen som pratar med mig personligen efter allt det arbetet som jag lagt ner? Hur ska jag nu lära mig det jag vill kunna?”

Rent matematiskt finns det alltid ett skäl till att en person får en plats som någon annan inte får. På det personliga planet är logiken nästintill oväsentligt. Det handlar om ett personligt riktat nej, levererat på största möjliga opersonliga sätt – över mass-epost från Studera.nu. Högskolan bemödade sig inte ens med att höra av sig.

Och där fryser relationen rejält. Hon som lyckligt skulle berätta för alla vid julbordet om sina framtida kunskaper har bara irritation att sprida.

Vissa utbildningar har detta inbyggt i reglerna för relationen. För utbildningar till jurist, läkare och veterinär gäller ”Don’t call us, we’ll call you”. Ungefär som med skivkontrakt och entré på Stureplan.

Det är inte samma sak för en kvällskurs riktad till vuxna. Vi på högskolan har de senaste åren skapat nya regler, där vi uppvaktar och kunderna svarar. Det är ju vi som letat upp dem – med kataloger, webbplatser, radioreklam och pressmeddelanden. Så helt plötsligt så bangar vi ur, precis när dealen ska slutas. Sen gömmer vi oss bakom automatiken hos Studera.nu. ”Jaså, TVn i reklambladet. Den tog slut igår. Har du åkt långt?”

Men, jag vill ju inte sabba relationen. Jag vill fördjupa den. Det var ju ändå tänkt att vara starten på något bra. Efter den här kursen ska hon ju kanske läsa många, många fler. Nu ser det inte ut att bli något.

Du förstår mitt problem, eller hur? Jag vet att jag måste göra något stort och imponerande åt det. Jag har bara inte kommit på vad.

/ Mattias

Participating vs collaborating

Jag sitter i Malmö på en förkonferens till en EU-konferens som startar imorgon. Idag är det Vinnova som står värd och samtliga tre dagar handlar om framtidens e-förvaltning. Det vill säga hur det politiska och statliga styret ska förändras för att möjliggöra för medborgare att delta och få service på ett enklare och mer kostnadseffektivt sätt.

En undersökning som gjorts i Finland och presenteras under förmiddagen visar på lågt intresse bland medborgarna att delta i politik och samhällsfrågor.

Just som jag skriver detta tar de in frågor från Twitter och min fråga dyker upp på skärmen:


Jag skrev frågan som medborgare och intresserad av sociala medeier, samarbete och utveckling. I samma sekund slår det mig att avstånden antagligen är och/eller upplevs som enorma på universitetet också. Avståndet mellan studenter och ledning, studenter och kårpresidiet, lärare och administrativ personal, personal och ledningen o s v. Jag kan ha fel givetvis. Men vi anstränger oss hela tiden för att ordna effektiv intern kommunikation genom möten både IRL och genom teknik. Utskick, intranät, posters, studentportal och så vidare. Varför är avstånden så stora och hur ska vi krympa dem?

I sociala medier är villkoren för dialog och samarbete jämlika. Om vi ska verka där måste vi hitta former för att inom våra respektive roller umgås, konversera och samarbeta på en jämlik nivå. Det är inte en fråga om att informera. Det finns det andra kanaler för.

Ordet delta ger en känsla av avstånd om man jämför med ordet samarbeta.

Vad tycker du?

/ Erik

 

Vad ska känneteckna en ekonomstudent från Linnéuniversitetet?

Ekonomi är utan tvekan en av de absolut vanligaste högskoleutbildningarna i Sverige. Ca 30 universitet och högskolor bedriver utbildning inom just ekonomi. Frågan man då ställer sig är vad som skiljer en ekonomstudent från exempelvis Lund från en ekonomstudent från Uppsala. Förmodligen inte allt för mycket, definitivt inte ur en arbetsgivares synpunkt.

Det skulle vara önskvärt om vi nyttjar denna fusionsprocess till att verkligen skapa något unikt, och det som ligger mig närmst är då framförallt att utbilda ekonomstudenter som skiljer sig från andra ekonomstudenter på ett positivt sätt. I Kalmar/Växjö har vi inte en arbetsmarknad som kan jämföras med Stockholm eller Göteborg. Vi har heller inga traditioner som kan jämföras med Uppsala eller Lund. Vad vi däremot har är möjligheter att skapa ekonomutbildningar som skiljer sig från andra i Sverige.

Hur detta ska göras finns det säkerligen många åsikter kring. Varför inte arbeta fram några centrala teman som ska genomsyra all vår utbildning vid den kommande Ekonomihögskolan. Säg att man sätter upp tre teman, exempelvis entreprenörskap, etik och kommunikation. Oberoende vilket program man tar sin examen ifrån så har man med sig gendigna kunskaper inom dessa områden. Sedan blir det upp till oss som universitet att kommunicera ut dessa spetskunskaper till arbetsgivare i Sverige. Det vill säga, att kommunicera ut att våra ekonomstudenter särskiljer sig från övriga i Sverige.

Kan man dessutom kombinera detta med ett riktigt bra karriärplaneringsprogram samt en genomgående samverkan med näringslivet genom utbildningen är jag övertygad om att vi kan ”producera” studenter som är attraktiva på arbetsmarknaden i jämförelse med andra universitet och högskolor.

/Linus

Tänk om…

Ja, tänk om Linnéuniversitetet kunde bli Sveriges motsvarighet till ASU när det gäller ambition och framtoning. Jag blir ruskigt inspirerad av den här filmen som Linus postade en länk till i kommentarsfältet till inlägget Disruptive higher education.

Blir du lika taggad som jag av klippet nedan?

Om inte – varför? Jag tror benhårt på att universitet och högskolor, ja hela skolsystemet måste se sig självt i spegeln och förhålla sig till den samtida utvecklingen. Vad är vårt syfte idag? Imorgon? Vad kan vi åstadkomma om vi faktiskt, på riktigt allvar, rannsakar våra strukturer, vår output och vår potential?

/ Erik

Linnéuniversitetet på utbildningsmässa i Göteborg

Utbildningsmässa i Göteborg

Linnéuniversitetet börjar synas utåt alltmer och deltar just nu på utbildningsmässan Kunskap och framtid i Göteborg. Följ dem via deras blogg.

/Linus


Bloggstatistik

  • 3,430 besök

Erik twittrar

  • RT @NASAClimate: “It’s no longer a question of whether the West Antarctic Ice Sheet will melt, it’s a question of when.” https://t.co/pFELr… 2 days ago
  • RT @TheEconomist: How does a nation of 4.7m people—roughly half the size of London or Paris—consistently produce the best rugby team? https… 3 days ago
  • RT @owenil: Goldman Sachs-chefen Steven Mnuchin finansminister och miljardären Wilbur Ross handelsminister. Kampen mot etablissemanget går… 3 days ago

RSS Andra bloggar länkar

  • Ett fel har uppstått; flödet är troligen nere. Försök på nytt senare.

Disclaimer

Åsikterna och artiklarna på den här bloggen är våra egna och representerar inte nödvändigtvis våra respektive arbetsgivare eller det stundande Linnéuniversitet. Vi ansvarar heller inte för innehållet på sajter, bloggar eller andra Internetkällor som länkas till från den här bloggen.