Gästinlägg, Mattias Karlsson: Marknadsföring mellan tacopajen och kaffet

parmiddag

Gästinlägg: Mattias Karlsson

Jag driver två kurser på Högskolan i Jönköping. De har ca 2200 studenter på termin, de marknadsförs i ett samarbetsavtal med Moderskeppet. Där är jag även delägare. Till vårens platser har vi 5000 sökande. Samma till hösten som pågår just nu.

Många använder oss som exempel på marknadsföring. De nämner gärna exempel såsom:

  • Vi driver en webbplats och blogg inom ämnesområdet för kurserna.
  • Vi syns i alla magasin och på alla mässor.
  • Vi visar upp lärarna genom gratis undervisning online.
  • Vi engagerar våra kunder i utvecklingen av nya kurser.
  • Vi bygger en relation med intresserade på längre sikt än hösten.

Men detta är inte marknadsföringen!

Vår marknadsföring sker inte i de aktiviteter vi gör. Det sker inte i annonser eller i det att vi ger bort undervisning gratis. Vår marknadsföring sker i samtal från person till person. Någon gillar det vi gör och berättar om det för en vän. Vi utnyttjar en kedja av relationer.

Det är våra studenter som skaffar nya studenter.

Fantastiskt

För att en person ska byta informationen med någon annan så måste han/hon ha något att berätta. För att något ska vara intressant nog att dela med sig av så måste det vara fantastiskt.

Allt vi gör är fantastiskt. Allt vi skapar måste vara värt att sprida eller tipsa om. Gratismaterialet är inte marknadsföringen. Det är stenen som sätter igång vattenringarna.

Parmiddagstestet

Allt vi skapar för att spridas måste passera mitt ”parmiddagstest”. Alla har säkert varit på en lördagsmiddag, med vänner sedan tidigare eller helt nya människor. Samtalet kretsar vad som hänt den senaste månaden: Vad alla jobbar med just nu, barnens dagisstatus, fotbollsframgångar och fritidsaktiviteter.

  • Är gratislektionen fantastisk nog att få tid här?
  • Är webbplatsen fantastisk nog att få tid här?
  • Är kursen fantastisk nog att få tid här?

JA, och du sprids. Klarar du parmiddagstestet, ja då klarar du även av att spridas på Facebook, Twitter, bloggar och nyhetsbrev. Eller för den delen i fikarummet, i duschen efter korpfotbollen eller till han som hamnade i stolen brevid på tåget.

Under 2009 började Sveriges samtliga Högskolor och universitet att lägga upp videoinspelade lärare på sina reklamwebbar. Hur många var bra nog att komma upp mellan tacopajen och kaffet?

Spridningsbart

En bra start är att se till att det du gör är konkret nog att spridas. Om det inte går sammanfatta i enkla ord så går det heller inte att sprida.

Se de första 58 sekunderna av den här filmen.

Avsnittet förklarar varför lärarna är fascinerade av ämnet, ger kursen en ram och sätter en seriös ton. Och, viktigast, budskapet går att upprepa av den som ser avsnittet.

Hur många av dina kursbeskrivningar förklarar så rakt att den går att ta med ”copy/paste”? En kurs ska inte kännas ”luddig men nog ta sig”.  Den ska vara glasklar från första minuten.

Detta måste ner i varenda moment. I beskrivningar, texter, lektionsintroduktioner och tentabeskrivningar. Vänner och familj ska förstå att inlämningsuppgiften, som studenten jobbat med hela lördagen (innan parmiddagen), är stimulerande. Och när han/hon förklarar ska de bli nyfikna, engagerade och sugna på att upprepa det. Det sker bara när uppgiften går att beskriva enkelt och snabbt. Sen kommer kaffet och uppmärksamheten drar sin väg och kommer aldrig tillbaka.

Så här tycker jag

Det är de studenter som går dina kurser nu som fyller nästa termin. Ge dem en fantastisk upplevelse och du får två nya studenter för varje du har. Sätt marknadsförarna på att göra kurserna spridningsbara. Det är billig reklam.

14 Responses to “Gästinlägg, Mattias Karlsson: Marknadsföring mellan tacopajen och kaffet”


  1. 1 Linus Brandin november 2, 2009 kl. 10:18 f m

    Inspirerade läsning. Det är inte utan att jag känner en frustration över att inte kunna (i nuläget åtminstone) påverka de situationer som är mest centrala för vår marknadsföring, själva föreläsningarna eller ”moment-of-truth” om man så vill. Instämmer helt med att det är våra egna studenters upplevelse som är a och o för vår marknadsföring.
    /Linus

  2. 2 Erik Sellström november 2, 2009 kl. 9:10 e m

    Klockrent och lite jobbigt.

    Jag vill produktutveckla och marknadsföra.

    Bra post, Mattias. Tack!

  3. 3 Mattias november 2, 2009 kl. 9:23 e m

    Fast på sitt sätt gäller det att börja scouta det som är bra. Och sedan paketera för att uppnå fantastiskt.

    Spelar du in skolans bästa lärare på video, ja då måste det bli en film som faktiskt ger den som ser det nya spännande insikter.

    Högskolornas webbplatser stora problem är att man inte ÄR en högskola online, man BERÄTTAR att man är en högskola. Flummigt påstått, jag vet. Men det är ändå sant.

    Det finns onlinefilmer utgivna av högskolor i vilket fenomenala lärare berättar om vad de kan berätta om.

    Utbildning är en produkt som är så otroligt lämpad att marknadsföras genom ”hands on”. Istället producerar vi digitala broschyrer.

  4. 4 David Richardson november 3, 2009 kl. 4:55 f m

    Väldigt bra idéer här – låt oss hoppas att Lnu lyckas med någonting liknande.

    De centrala informationskanalerna är väldigt toppstyrda just nu, av människor som ligger långt ifrån verksamheten (vilket är vad ‘toppstyrd’ brukar betyda!). Hade de kunnat få ‘tågen att komma i tid’, så hade detta inte varit ett problem. Men, att få till stånd en förändring tar alldeles för mycket tid för en lärare eller kursansvarig, om han eller hon ska göra det genom dem rätta kanalerna. Just nu, t.ex., en 20-åring som åker skateboard verkar vara ett absolut nödvändigt inslag i marknadsföring, vilket inte passar vår kundkrets i engelska.

    Man löser problemen ute i institutionerna. Det är både ryktesspridning, och webbplatser som mina egna amatörmässiga försök (t.ex. http://web.me.com/davidrichardson8/courseinfo/index.htm) som verkar fungera.

    Nackdelen med dessa amatörmässiga särlösningar är att Lnu försvinner från reklamen. Fördelen är att man kommunicerar känslan av att det finns riktiga – och intressanta – människor någonstans, vilka skulle vara kul att ‘träffas’ på något sätt.

    Vill man åtstadkomma en generell förändring för hela Lnu krävs en attitydförändring centralt, i min mening. Don’t hold your breath, som vi säger på engelska!

  5. 5 David Richardson november 3, 2009 kl. 4:56 f m

    Jag gör en till försök med webbadressen:

    http://web.me.com/davidrichardson8/courseinfo/index.htm

  6. 6 Erik Sellström november 3, 2009 kl. 7:39 f m

    Jag skulle vilja påstå att klimatet och samarbetsmöjligheterna mellan centrala kommunikationsenheten och instituionerna är bättre nu än jag upplevt under fyra år på Vxu. Låt vara att Lnu-katalogerna och Lnu-webben är tajta processer som av tidspress tvingas till snäva ramar. Men institutionerna har goda möjligheter att jobba med sin egen marknadsföring i samklang med den gemensamma profilen. Vi ska bygga ett gemensamt varumärke men det är, som jag ser det, inget som hindrar att institutionerna ämnes- och målgruppsspecifikt vässar sig inom sin respektive kommunikation. Jag tycker inte Lnu ska eller behöver försvinna som ett resultat av lokala aktiviteter. Lnu ska stå som avsändare och aktiviteterna harmoniera med den gemensamma strävan att bygga ett starkt universitet.

    Då ser jag större problematik i avståndet mellan informatören/marknadsföraren och lärarna. Jag tycker inte att det är enbart så att vi som arbetar med marknadsföring är långt från utbildningsverksamheten. I regel är lärarna långt borta från marknadsföringen. Jag ser det som ett ömsesidigt behov där vi och våra presumtiva studenter har mycket att vinna. Jag vill arbeta närmare utbildningarna och ser helst att relationerna byggs mellan lärare och presumtiva (och befintliga såklart) studenter. Att sitta och redigera ihop stereotyp högskolereklam är inget Lnu vinner på i längden men det krävs att vi närmar oss varandra och tillsammans åstadkommer fantastisk kommunikation med våra målgrupper.

    På den nya Ekonomihögskolan har vi de ambitionerna och hoppas att våra medinstitutioner hänger på.

    Let there be rock.

    • 7 David Richardson november 3, 2009 kl. 8:30 f m

      Bra ambitioner – men jag ser fortfarande att du tänker på institutionsnivån. Men, tänk om idén om Campus Linné, som samlingsbegrepp för alla flexibla kurser, hade gått igenom. Då hade man haft ett ram för gemensamma marknadsföringsinsatser, med den rätta typen av kunskap om marknadsföring.

      Som läget är nu står jag som lärare inför ett val: gör-det-själv eller försöka tolerera idiotin som kommer ut från centralt håll, med sina fula gula färger och tjejer som ser ut som om de provspelar för Idol … i en tid då det blir 30-45-åringar som kommer att vara ‘typiska’ studenter.

      Jag hade föredragit att vara i en situation där man kunde känna stolthet över dem centrala insatser – men den tiden inte är här än.

  7. 8 Erik Sellström november 3, 2009 kl. 9:48 f m

    Jag ser det ur ett helhetsperspektiv där institutionerna utgör viktiga delar. Du får gärna utveckla idén om Campus Linné eftersom jag inte hört talas om den (även om jag får en hygglig uppfattning av det du beskriver).

    Sen tycker jag att du är onyanserat subjektiv i din kritik när det gäller färger och bilder. Visst, jag tycker att vi ska röra oss bort från de stereotypa studentrekryterande bildmanéren som förekommer i var och varannan katalog i Sverige. Men min uppfattning är att våra senaste kataloger på Lnu visar prov på en egen profil som rör sig bort från ansatsen att tilltala våra målgrupper via ett Idolmanér.

    Sen är det naturligtvis viktigt att vi blir duktiga på att vara målgruppsspecifika. Vi behöver bygga relationer med alla presumtiva, nuvarande och före detta studenter, oavsett ålder eller annan segmentering. Jag tror inte att en grupp kommer att utgöra den typiska studenten.

    Vem vill inte känna sig stolt över sin arbetsplats? Frågan är hur går vi tillväga? En bra start tror jag är att odla bra förutsättningar för kollaboration och samarbete internt. Att lärare och kommunikatörer närmar sig varandra och gemensamt bygger ett starkt Lnu både på och mellan institutioner samt mellan centrala enheter och institutioner.

    Vad funkar bäst? Teamwork.

    • 9 David Richardson november 3, 2009 kl. 12:50 e m

      Subjektiv är jag definitivt! I don’t know much about art, but I know what I like! Och vad jag har svårt för är sexistiska bilder på tjejer med skateboards (se Kalmars sista katalog), när våra studenter är – till minst 40% – kvinnor i 30-års ålder med dem tre V (villa, Volvo och vovve!).

      Campus Linné idén var, helt enkelt, att LnU skulle ha tre ‘campus’: Kalmar, Växjö och en virtuell campus, där man läser distanskurser (om man vill använda termen). Tänk om hemsidan såg ut så där, men tre tydliga alternativ. När man har äntligen nått fram till ‘distanssidan’ kan man läsa att 40% av LnU:s studenter läser på distans … synd bara att inte 40% av webbplatsen är ägnad åt dem.

      Men, om det fanns en strategi för att locka studenter till flexibla kurser, så är det högt sannolikt att marknadsföringen av alla kurser, båda flexibla och rigida, skulle se bättre ut. Det krävs en större grad av professionalism på alla nivåer att få flexibla kurser att fungera överhuvudtaget …

  8. 10 Mattias november 3, 2009 kl. 1:31 e m

    Nej, gör inte så bra idéer. Så länge alla andra fumlar går det bra för mig.

    • 11 David Richardson november 3, 2009 kl. 1:55 e m

      Jag känner igen känslan!

      Det som jag och andra kollegor här uppleva är att ‘ketchup-effekten’ är på gränsen av att slå in (you shake and shake, then suddenly it all comes out at once).

      Har nyss lämnat ett Connect rum, där jag presenterade i Högskolan i Jönköping från mitt arbetsrum i Kalmar till ett 40-tal lärare från HJ. Och igår kväll deltog jag i en diskussion av Kalmars erfarenheter i Second Life till lärare i Luleå, Wien, Paris, Madrid, Lissabon, Montreal och Buenos Aires.

      Det som håller på att hända, enligt mig, är en upplösning av ideer på vad ett universitet är, vad en lärare är och vad en student är – men med de gamla akademiska värderingar bibehållna.

      Man kan se att denna nya världen tilltalar väldigt många studenter – även om de läser på campus – men det är svårt för universitetsfolk som har varit vana med att blicka omkring sig för att se var universitetet ‘är’. Det är alltid mer kul för en rektor att visa besökande ‘vår nya aula’ än ‘den spännande pedagogiken som pågår on-line’.

      Kan vi bara kanalisera denna nya världen till våra studenter – var än de råkar vara – så är vi mycket attraktivt som lärosäte.

      För ett tag sedan bestämde sig rektorn i Linköping att man inte skulle erbjuda on-line kurser där (för att värna om campuset). Men Linköpings studenter har inte köpt denna linje – många av dem läser för mig vid sidan om kurserna de läser i själva Linköping. Denna typ av ‘vänsterprassel’ kommer att vara mer och mer vanligt i fortsättningen, tror jag.

  9. 12 Erik Sellström november 3, 2009 kl. 1:41 e m

    @Mattias: Du måste känna dig riktigt hotad. :p

    @David: Jag tror också att vi behöver satsa ordentligt på flexibla kurser på alla plan.


  1. 1 Första länktipset « Fotobloggen Trackback vid november 11, 2009 kl. 8:54 f m
  2. 2 Gästinlägg, Mattias Karlsson: En dålig start på relationen « Trackback vid november 19, 2009 kl. 4:48 e m

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




Bloggstatistik

  • 3,430 besök

Erik twittrar

  • RT @NASAClimate: “It’s no longer a question of whether the West Antarctic Ice Sheet will melt, it’s a question of when.” https://t.co/pFELr… 2 days ago
  • RT @TheEconomist: How does a nation of 4.7m people—roughly half the size of London or Paris—consistently produce the best rugby team? https… 3 days ago
  • RT @owenil: Goldman Sachs-chefen Steven Mnuchin finansminister och miljardären Wilbur Ross handelsminister. Kampen mot etablissemanget går… 3 days ago

RSS Andra bloggar länkar

  • Ett fel har uppstått; flödet är troligen nere. Försök på nytt senare.

Disclaimer

Åsikterna och artiklarna på den här bloggen är våra egna och representerar inte nödvändigtvis våra respektive arbetsgivare eller det stundande Linnéuniversitet. Vi ansvarar heller inte för innehållet på sajter, bloggar eller andra Internetkällor som länkas till från den här bloggen.

%d bloggare gillar detta: